Mjärdevi Science Park

Socialt kapital. Smaka på det. Själva termen är smått fantastisk. Den lyfter upp det mjuka värdet “socialt” genom att kombinera det med ett hårt värde “kapital”. Och det fantastiska är också att det sociala kapitalet, till skillnad från exempelvis pengar, inte förbrukas utan till och med kan öka ju mer man använder det. Snacka om avkastning!

Jag har läst och funderat. Jag har sökt i vetenskapliga artikeldatabaser och gjort vanliga Googlesökningar. De flesta är överens om att socialt kapital är något som är bra och eftersträvansvärt. För det mesta. Samtidigt finns det en hel uppsjö av olika definitioner och det finns inte heller några vedertagna sätt att mäta effekten av socialt kapital.

Bland allt som jag läste gillade jag Världsbankens sätt att diskutera ämnet. Jag är främst intresserad av socialt kapital ur ett företags eller teknikparks perspektiv och Världsbanken använder begreppet för att beskriva utveckling i fattiga länder. Ändå ser jag stora likheter mellan denna typ av utveckling och den typ av företagsutveckling som sker i science parks. 

Bland annat har Världsbanken identifierat fem nyckeldimensioner:

• Grupper och nätverk
• Tillit
• Kollektivt agerande
• Social integration
• Information och kommunikation

Så nu sitter jag och funderar för fullt. Visst är det just dessa dimensioner som en Science Park använder för att stötta företagen i deras utveckling? Att med hjälp av både öppna och mera slutna nätverk och olika typer av evenemang få människor att mötas på ett tillitsfullt sätt och därmed skapa möjligheter av olika slag.

Som jag brukar säga: Det är aldrig företag som pratar med företag. Det är alltid människor som pratar med människor, även om de representerar olika företag och organisationer.

Du som läser det här, vad har just du för tankar kring socialt kapital och företagande, särskilt i den speciella miljö som en science park utgör?

Maila mig! 

I mitt jobb ingår att berätta om Mjärdevi Science Park för andra människor. Det kan vara alla möjliga från nya företag i parken, blivande parkföretag, studenter vid universitetet, studiebesök från andra science parks i Sverige och internationella studiebesök på olika nivåer. 

Jag är personligen otroligt trött på Powerpoint. Som representant för en science park vill jag göra lite mer av presentationen. Därför använder jag mig oftast av ett ungerskt webbaserat program som heter Prezi. Det är en “zooming presentator” där man liksom lägger ut alla sin bilder och texter över en yta och sedan kör man själva presentationen genom att “flyga” över denna yta. När man vill kan man både zooma in och zooma ut hur mycket eller hur lite man vill.

Här är ett exempel på en övergripande presentation som jag ofta kör om Mjärdevi Science Park. Om du blir lite åksjuk av att titta på den så beror det troligen på att du gör snabba byten mellan bilderna. I vanliga livet pratar jag ju ett antal sekunder eller minuter till varje bild, så upplevelsen blir inte så åksjuksframkallande för de som lyssnar.

Den stora skillnaden mellan Powerpoint och Prezi är att Powerpoint är väldigt lätt att använda. I många företag och organisationer har man dessutom färdiga mallar framtagna så det är bara för användaren att lägga in de fakta och de bilder man vill visa.

Prezi kräver lite mer. Samtidigt kan det - rätt använt - ge lite mer. Möjligheterna är egentligen oändliga och det är bara användarens kreativitet och kunskaper om hur man lägger upp en bra presentation som sätter gränserna.

Jag vill inte påstå att ovanstående presentation är ett under av kreativitet, men det är ganska ofta som de som jag berättat om Mjärdevi Science Park för vill ha reda på vilket presentationsprogram jag använde.

Ambitionen är naturligtvis att någon gång i framtiden få tid och inspiration till att göra en riktigt, riktigt bra Mjärdevipresentation som verkligen gör denna högteknologiska innovations- och företagsmiljö rättvisa!

Mjärdevi Science Park AB är ett kommunägt bolag. Det innebär att vi samarbetar en hel del med övriga systerbolag inom Linköpings kommun liksom med själva kommunen. Med jämna mellanrum träffas vi som arbetar med kommunikation inom “koncernen” och diskuterar aktuella frågor. 

Idag ägnade vi förmiddagen åt mycket intressanta funderingar kring Linköpings kommuns varumärkesarbete. Linköpings devis är ju “Linköping - Där idéer blir verklighet”. På vilket sätt kan alla vi olika verksamheter - inte minst med olika loggor - bidra till att stärka Linköpings varumärke? Hur ska de kopplas ihop - hur ska alla kunna bli bärare av Linköpings vision?

Vi diskuterade också kring hur man får med sig alla medarbetare i förankringsprocessen kring varumärket. Något som vi var helt överens om var att man på olika sätt måste prata om det - att bara läsa långa dokument ger inte tillräckligt med förståelse för att det ska genomsyra verksamheten. 

Lite kuriosa som får en extra knorr, sett ur ett Mjärdeviperspektiv:
När vi fattar ett beslut gör vi det till 85 procent på nedärvda värderingar och bara 15 procent av beslutet baseras på den nya information vi tagit till oss. Det positiva ur Mjärdevisynpunkt är att detta gäller inte för ingenjörer - de går inte på gamla värderingar utan låter sig påverkas av ny information i mycket högre grad. Å andra sidan är de flesta terrorister tydligen ingenjörsutbildade…

Jag fick också en uppsättning av Linköpings nya profilprodukter. Riktigt, riktigt fina, vilket bevisas av att jag fick lust att ta med dem hem. Då har man lyckats med att de “rör vid hjärtat” vilket är något som jag strävar efter i all kommunikation. När man lyckas röra vid någons hjärta har man också nått fram…

Mycket intressant var också att få lyssna till hur Marie Lorentzon från Tekniska Verken beskrev på vilket sätt man arbetade med att bygga bra relationer med media. Bland annat internutbildades nyckelpersoner i att möta media vilket gör intervjupersonerna säkrare och tryggare och därmed säkerligen mycket intressantare för journalister att möta. Ytterligare en positiv effekt är att dessa personer får lite “nyhetsögon” och därmed blir bättre på att tipsa om intressanta nyheter inom koncernen.

Vi diskuterade också kring tendensen att kommunicera mer med film på webb. Det behöver inte vara påkostade och extremt högkvalitativa filmer. Det fungerar utmärkt med korta, enkla och “spontana” filmer. Så jag borde kanske ha filmat kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall när jag efter mötet sprang på honom. På bilden är det Paul Lindvall och Linköpings kommuns presschef Claes Lundkvist som står och diskuterar ett blivande pressmeddelande i Pauls tjänsterum i Stadshuset i Linköping.

Igår onsdag hade vi Mediedag i Norrköping Science Park och Mjärdevi Science Park. Det var alltså två halvdagar, en i respektive park, med på papperet likartat program. På bägge ställena hade vi ett 30-tal åhörare. Men vad OLIKA de bägge halvdagarna blev! 

Och samtidigt var bägge halvdagarna så otroligt givande, var och en på sitt sätt. Hade jag vetat om detta i förväg hade jag rekommenderat deltagarna att delta i bägge två!

I Norrköping Science Park var det Björn Persson, som är regionchef på EON, Anders Nilsson som är publisher på NT och Åsa Scherling som är strateg på Gnistra Kommunikation. Samtliga bjöd på mycket informativa, faktspäckade och givande presentationer.

I Mjärdevi Science Park gästades vi av Johan Backarp som är kreativ chef på Hantera Media, Per Olsson som är affärsjournalist på Corren och Helena Pettersson som är Chief Investor & Press Relations Officer på Sectra. Även här mycket informativt och givande, men på något sätt mer informellt och personligt.

Anders Nilsson pratade exempelvis mer ur ett koncernperspektiv medan Per Olsson mer beskrev den enskilde journalistens vardag, hur han tänkte när han skrev de olika artiklarna, på vilket sätt han personligen fick nys om nyheter och på vilket sätt han ville bli kontaktad. 

Sammantaget: Oerhört givande och spännande på bägge platserna! Samtidigt blir jag som kommunikationsmänniska glad eftersom det här visar på den fascinerande bredd som ämnet inrymmer. Även om man som i det här fallet väljer en “smal” inramning med samma typ av åhörare och samma typ av föreläsare (en kommunikationsbyrå, ett lokalt företag, en journalist) så blir utfallet helt olika. Inte på så sätt att de olika föreläsarna sade emot varandra, utan snarare att de kompletterade varandra på så fantastiska sätt! 

Och stort tack till Mikael Syväjärvi från Linköpings universitet för bilden på Johan Backarp från Hantera Media.

Jobbet här på Mjärdevi Science Park AB handlar i första hand om att hjälpa de företag som finns här att utvecklas. Det innebär naturligtvis att jag jobbar mycket med olika digitala medier, men jag har upptäckt att - paradoxalt nog - tryckt information rankas allt högre.

Det är väl lite grand som med handskrift; förr i världen, när datorer var nya, var det “fint” att få ett dataskrivet brev. Det visade att någon inte använt sig av det enkla och vanliga sättet att kommunicera genom att skriva för hand, utan hade ansträngt sig lite extra för att göra en utskrift. Numera är det “fint” att få ett handskrivet brev, för det visar att avsändaren lagt sig vinn om att vara personlig. 

Och jag har upptäckt att samma saker börjar hända med tryckt material. För bara en kort tid sedan var sådant som tryckts på papper “onödigt” eftersom det var lättare och smidigare och enklare med mera att hantera digitalt.

Men på sistone har jag börjat upptäcka att folk sätter större och större värde på tryckt material. Genom att trycka informationen har jag nämligen visat att den har ett högre värde. Jag har ansträngt mig för att layouta och jag har ansett att det finns budget nog att ta den extra kostnad det innebär att skicka materialet till tryck. 

Så nu håller jag på med två tryckta produkter ungefär samtidigt; Dels Mjärdevi Magazine 3-2011 som kommer från trycket om några veckor. Den görs en gång om året på engelska och skickas ut till våra kontakter och science parks över hela världen. Företagen i parken kan också använda den i sin marknadsföring, i att förklara i vilket sammanhang man finns. Den engelskspråkiga tidningen blir lite av vår årligeen uppdaterade Mjärdevi Science Park-broschyr.

Den andra tryckta produkten är en tidning som ska distribueras tillsammans med Ny Teknik i vecka 43. Den presenterar också Mjärdevi Science Park, men nu ur ett rekryteringsperspektiv. Den berättar hur det är att bo i eller nära Linköping och hur det är att jobba i Mjärdevi Science Park. 

Det går nämligen bra för företagen i Mjärdevi Science Park. De har ett skriande behov av välutbildad personal, och med den här tidningen hoppas vi kunna hjälpa företagen att nå just dessa människor.

Och om du vill ha jobb i Mjärdevi Science Park är det bara att gå till vår sida för lediga jobb och se om något passar dig.

Klicka här för att se alla lediga jobb i Mjärdevi Science Park!

Min titel är som sagt kommunikationsansvarig. Men jag arbetar långt ifrån enbart med kommunikation. Jag är också i högsta grad delaktig i att skapa det som kommuniceras om.

Exempelvis har jag just nu en hel del arbete inför Mjärdevistafetten, som är Linköpings största stafettlopp. Under alla de tidigare femton åren har tidtagningen varit manuell, men jag ansåg att ett tävlingslopp i Linköpings främsta hightech-område naturligtvis ska ha elektronisk tidtagning. Så i år, detta sextonde år, kör vi med chiptidtagning för första gången.

Det ska bli riktigt spännande. Inte bara för att det blir för oss ny teknik för tidtagning, utan också för att det alltid händer en massa saker när människor möts. Man ser glädjen över att delta i en folkfest och spänningen när det är jämnt mellan de bästa lagen. Man ser hur människor börjar prata med varandra i kön till de nygrillade hamburgarna - och kanske är det då som första fröet till ett nytt affärssamarbete börjar spira! Man ser stoltheten hos vinnarna av de olika klasserna och man ser den glada överraskningen hos alla de som vinner flygresor, hotellövernattningar eller träningskort på sina nummerlappar!

Så - i alla fall här i Mjärdevi Science Park är gränsen mellan att skapa nyheter och att berätta om dem flytande! 

Igår skrev jag om vikten av att planera. Och jag försöker, som så många andra, att planera min dag så gott det går. Och som så många andra upptäcker jag ganska snart att planeringen inte håller. 

Samtidigt är det just det som är tjusningen med jobbet. Jag tycker om när det är lite spännande på jobbet, lite oförutsägbart. Det är det som är essensen i kommunikatörsjobbet - att frivilligt utsätta sig för ett lite mer intensivt informationsflöde än vad de flesta andra pallar med. Och ur detta informationsflöde blixtsnabbt välja vilka bollar man vill springa på, det vill säga vilken information som man ska hantera och på vilket sätt den ska hanteras. Ibland handlar det om att sätta fart på informationen så att fler får reda på det och pratet kommer igång. Andra gånger handlar det om att få stopp på ett inte önskat flöde, att vrida diskussionerna så att de baserar sig på fakta och sanning och inte felaktiga uppgifter och lösryckta påståenden. 

Idag hade jag exempelvis tänkt mig att använda förmiddagen till att utveckla Mjärdevi Science Parks kommunikationsstrategi. Så får jag ett underbart mail där Ulf Söderström från Mjärdeviföretaget FORAN Remote Sensing berättar att den laserscanningsteknik som de använder sig av har fått Marcus Wallenberg Prize och att de tillsammans med den svenska kungen ska gå på galan den 1 oktober. 

Ja, vad gör man? Jo, skapar små informationsbollar av det här som sedan får fart genom att studsa i bloggvärlden, hemsidor, Twitter, Facebook, MyNewsdesk och allt vad det heter… 

Klicka här för att läsa mer om hur FORAN använder den prisade tekniken.